Klockan är 7 på kvällen, solen skiner, det är blå himmel, jag är glad och om 8 timmar åker jag till Españia :D
Jippi! Sola och bada och lite shoppis ;) Det ska bli sååå kul att åka dit igen, hihi. Jag håller på att packa men snart är allt klart. Hoppas bara jag inte glömmer något =/

Undrar också om jag kommer kunna sova 3 timmar innan vi drar till flygplatsen. Planet går ju på natten så jag får väl försöka sova där om jag inte är alldeles för excited :D WAHHHH!!!

Det sista ska in i resväskan och sedan bär det av. Men innan dess ska jag glo lite på SATC. Vad annars?

Be safe!
~~Secret Santa~~

Ibland är man bara glad över att vara den man är. Det känns så skönt att vara sig själv och se ut som man alltid gör. Det är en lättnad att se sig själv i spegeln och upptäcka att man är precis som vanligt. Inget har förändrats. Man drar en suck och skakar lätt på huvudet. Hohojaja. Ett litet skratt smiter sig ut ur ena mungipan. Tänka sig hur mycket man har klagat över sitt utseende. Och tänka sig hur lite det faktiskt har hjälpt. Hur lite det har bidragit till ens självförtroende.
Då är det skönt att ibland känna sig nöjd. Att vara helt neutral kan vara det bästa som finns.

Minns den där känslan. Ta väl hand om den och plocka fram den vid behov.
Kom ihåg leendet. Vårda det och glöm det inte.
Göm inte skrattet. Det visar vem du är.

Och du är viktig.

Två dagar kvar. Eller snarare 2 dygn och 11 timmar kvar. SEDAN ÅKER VI!!!  Till spanien! På natten! 
Hjälp vad läskigt! Aldrig gjort förut! Men det betyder att vi förmodligen får frukost på planet, hehe ;)

Jag har alltid älskat att flyga. Om det skulle komma ut en mojäng som man helt ofarligt kunde flyga i skulle jag säkert skaffa den. Vad som helst faktiskt. En flygbil, en flygbåt, en flygande drake eller en flygande soffa. Count me in!

Men på senare dagar har jag blivit knäpp. Rädd kanske man skulle kunna säga, men jag tycker ordet är lite för starkt. Vad skulle man vara rädd för? Förutom möjligen att det kanske fanns en risk att planet störtar och alla dör. Men det händer väl inte så ofta, va? Eller?

Gud, är det bara jag eller har tidningar och teve bara proppat oss fulla med massa dåliga nyheter/lögner den senaste tiden? Det känns som målet är att skrämma livet ur människor. Och grattis isåfall! Ni har lyckats! Förra året var det tal om ett svart hål som skulle sluka oss hela och rätt som det var trodde alla att världen skulle gå under! Som en följd av detta tog människor livet av sig för de ville hellre dö så än att bli sugen in i ett svart hål. Och vad hände? INGENTING!

Sedan kom nyheterna om Michael Jackson och media fullkomligt spottade ut allt de kunde luska fram om den stackars mannen: hans läkare mördade honom, michaels sista brev till barnen, sista önskan diana ross tar hand om barnen och så vidare... jag undrar bara VARFÖR? Varför måste ni göra så här? Räcker det inte med hans död? Måste ni hålla på och "forska" om allting bara för att tjäna massa pengar på saker som inte ens är sanna?! Tänk på hans familj för fan! Tror ni verkligen att det var vad de ville att ni skulle göra? Tror ni inte att de hellre skulle vilja ha deras Michael ifred istället för att dela honom med miljontals andra? Det media har gjort är så fruktansvärt äckligt och vidrigt att jag själv skäms över det. Jag menar anledningen till att de skriver sådant är på grund av oss, människan.
Och jag kan inte göra annat än att protestera på min osynliga lilla blogg. Vad kan en flicka som jag ha för verkan på media? Media är ett monster och en stor skurk som inte kan stoppas.

Mitt inlägg blev lite svävande som du kanske märker men jag blev så uppjagad medan jag skrev det.
och jag blir bara så arg och frustrerad av allt som händer som jag inte har ngn som helst makt över. Jag vill bara riva sönder alla aftonbladet och expressen och stoppa alla jäkla papper i käftarna på journalister, paparazzis och skribenter.

Det jag skulle komma fram till var att jag är så trött på alla nyheter som trycker ner folk och gör oss deprimerade och ledsna. Okej, jag kanske beter mig som en snobb nu men jag vill inte läsa om alla krig som pågår i världen. jag vill inte veta om att just nu dör tusentals människor av bomber och attentat. Jag vill inte höra om ngn jävla svininfluensa som sprider sig världen över. Varför då? JO, FÖR ATT VÄRLDEN SKA VARA EN FRIDFULL PLATS FÖR MÄNNISKAN ATT LEVA ALLA SINA FRAMTIDA ÅR I. JORDEN ÄR TILL FÖR ATT VARA EN PLATS DÄR ALLA SOM VILL KAN LEVA LYCKLIGA!

För fan vad jag blir irriterad på allt.

Okej, jag stavade lite fel. Det kanske heter måndag, men shit the same.
Nu ska du få veta vad jag gör för spännande just nu! Absolut nothing. Tänk vad tråkigt det kan bli. Jag skulle aldrig vilja vara den enda personen på jorden fastän jag hade allt annat jag kunde drömma om.
Det blir för simpelt. Ingen att dela lyckan och glädjen med. Ingen att skrika ut ilskan på, haha.

Men somliga dagar är ganska happening, lite mer action vet du.
I lördags var jag som sagt på bio och vet du vad? Jag tog med mig 3D glasögonen hem! Farligt värre.
Filmen var snäppet bättre än själva effekten av 3D. Nä den var nog ännu bättre. Så rolig att jag knappt märkte att det var 3 dimensionellt. Men iofs så blev det inte så mkt mer effekter utöver det vanlig ga. Vad jag märkte iaf. Jag kanske borde se den igen utan 3D :D Jag ska iaf köpa den när den kommer ut, SÅ ROLIG! Skrattade som en galning ibland.

Sedan kan jag stryka över min påminnelse till mig själv som jag skrev här, eftersom jag (tadaa) uppfyllde den. På pocket shop hade jag presentkort så det fick bli 3 böcker. Något måste man ju fylla ut dagen med.

Vet ej vad göra!!!! Min mama kommer snart hem hoppas jag med massa choklad (om hon inte redan ätit upp allt själv) GRR! hon brukar göra det :( Annars har jag det lika tråkigt som en banan, ha hja ha h ha ahaha...

Tralalala! För jag ska på BIOOO!! Och titta på Ice Age 3 ;D

Varsågod, en liten trudelutt från mig. Jag har varit en duktig flicka idag! och ingen sarkasm heller, jag menar det!

Jag har dammsugit, tvättat håret, ätit frukost OCH lunch (!!), valt ut kläder och gjort upp planer.
Är jag bra eller är jag BRA?! Haha, I'm in a good mood.

Om en timme är jag borta. Gone with the wind. Hoppas allt går bra. Det är vackert väder faktiskt, peppar peppar.

~~Secret Santa~~

Det är faktiskt inte ofta jag tycker synd om mig själv nu. Inte lika mycket nu som då. Men det finns stunder. Stunder som att påminnas om smärtan i benet som inte har läkt sedan i februari.
Fastän jag är ung och "frisk" så kan jag inte hjälpa att tänka: Vad händer om jag aldrig mer kommer att få göra det här på grund av mina skada? Kommer jag någonsin bli pigg i benet igen? 
Överallt hör jag att det kommer bli bättre, det kommer ordna sig, det är ingen fara, det är inget att oroa sig för! Men om det är så självklart varför ens säga sådant? Jo, för att trösta den som gråter. För det finns alltid en anledning bakom gråtandet. Man blir inte ledsen för ingenting.

Det är svårt att tänka in sig i den drabbades situation. Men oftast vet man ändå att det inte är för ingenting som denna person är deprimerad.
Det finns en orsak. Jag tycker inte synd om mig själv för att få andras uppmärksamhet. Hellre skulle jag vara lycklig och skratta för att få folk att vrida på huvudet och se mig.
Nej, jag gråter för att det gör ont. För att jag sårar mig själv. För att jag är ledsen för att jag själv har gjort mig illa. Sedan kommer det värsta. Alla minnen. Allt som under min livstid har plågat mig dyker upp igen för att strö salt i såren.

Så nästa gång du ser någon gråta eller vara ledsen, tänk innan du gör något. Istället för att försöka trösta denna person med att säga att allt ordnar sig, var helt enkelt bara där och låt personen i fråga veta om att du bryr dig och att du alltid finns där som stöd. 
Jag har sedan länge blivit trött på att lyssna till människor, som tror de vet vad jag går igenom, som sätter på den där ledsna hundminen och tror dem säger alla rätta ord. Men vi lever inte i någon saga. Det är bättre att inse det än att förneka allt som är jobbigt. Ingenting är säkert. Det som du tror är så självklart kan försvinna när du minst anar det.

Så nu tycker jag synd om mig själv. Och nu vet du varför.

Okej, jag har bestämt mig för att behålla en del presentkort till hösten. Eftersom jag är på jakt efter den perfekta koftan som räcker ner till låren, så kanske det är klokast att vänta. De bästa alternativen kommer säkert dyka upp när det är dags för varmare plagg.

Anyway... Oj, jag tog en titt på klockan. Jag visste inte ens att den var så mycket. Har legat och läst ut en bok i all stillhet - En liten kärlekssång av Michelle Magorian. Boken utspelar sig under andra världskriget i England. Mer säger jag inte... ;)

GOD NATTIS! :P

Då ska jag till spanien :D Yeeeeeeey! Det ska bli så härligt med sol, bad, lugna dagar utan någon irriterande pappa som jämt är en i hasorna o.s.v. Jag vill bara komma bort. Inte nödvändigtvis från Sverige, men jag vill vara på ett ställe där jag inte alltid behöver påminnas vad som fattas i mitt liv och vad som behöver förbättras. Snälla, jag kan komma på det helt själv UTAN hjälp. Därför ser jag fram emot att bara slappa i solstolen och eventuellt gå några rundor på stan. Just det!

Påminnelse till mig själv: Måste köpa tjockt mycket böcker, haha!

Åh, vad jag längtar!!! Förutom böcker ska jag inhandla en bikiniunderdel (svart) och jag kan ta mig tiden att shoppa upp alla mina fina presentkort ;)

Jag hade tänkt att tvätta håret. Men självklart blev det inte så. Jag är så slö så ofta. Skjuter upp på allting tills det inte är någon idé att genomföra uppdragen. Idag hade jag TÄNKT dammsuga eftersom jag har varit borta från hemmet på tre veckor. Det är en lång fridfull tid för alla fina dammråttor att samlas och växa sig större. Men gjorde jag det? Icke sa nicke. Det svåra är att börja. Att ta tag i saken och sätta fart. Resten är lätt, resten går igång av sig självt. Så VARFÖR är det så jobbigt att resa sig och plocka fram dammsugarmunstycket. För att man har blivit så van vid det lätta? För att det är en irriterande röst i huvudet som protesterar? För att jag (åh hemska tanke) har blivit gammal?

Nä vet du vad? Jag tror faktiskt det är mer komplicerat än så. Något som verkar som det enklaste i världen är inte det. Visst, jag kanske hellre lyssnar på en röst i huvet eller är för lat för att göra det jag ska. Men svaret ligger snarare i det omedvetna än i det jag redan vet.
Och den sista frågan ska jag inte ens ta upp! (och ändå gör jag det) Kom igen! Jag är 16 år (oops, där avslöjade jag min ålder) och min MORMOR är mer pigg på att städa än jag. Det har INTE med ålder att göra.

Jag tror (såklart, eftersom jag aldrig vet) att saken i fråga har att göra med en brist i människans annars så felfria kropp. Observera att jag endast pratar om en del människor. Det är inte alla som har den bristen ;P
Det kanske är en slags sjukdom som gör att man inte kan styra över denna brist, men det är klart att man kan träna upp den. Frågan är om man kan börja?

Nu känner jag verkligen att jag har fått upp pulsen :D jag har bokstavligen skrikit (eller sjungit kanske vissa föredrar att säga) halsen av mig! Det känns väl inte särskilt skönt i stämbanden nu men shit vilket drag jag fick haha ;)
Troligtvis inte det bästa sättet för en smågalen tjej med astma att komma i stämning med, men glad blev jag!
Whohooo!
Tidigare har jag glott på Alexander "gullungen" Rybak i teverutan när det var dags för Allsång, men efteråt då Victorias födelsedag uppmärksammades fick jag nog och gick upp till rummet för att sjunga lite mer!

Det finns inget bättre sätt att bli glad på! I'm telling you :D

Just det, samma gamla ovana. Jag är alltid uppe sent på kvällen men aldrig med tuppen på morgonen. Vi är helt enkelt inte särskilt goda vänner...
Just nu är jag nyduschad och har kollat på Bruce den allsmäktige, en gammal klassiker om du frågar mig. Kanske en av få filmer som jag alltid skrattar åt hur många ggr jag än ser den. Jag älskar Jim Carrey. Han är klockren. Nån gång måste jag se hans "nya" film Yesman. Den låter som en toppen film.
Annars är jag ett fan av Woody Allens filmer, men bara de som han är med i eftersom han är så jäkla skön och rolig. Älskar hans knäppa stil, får mig alltid att skratta!

När vi var och seglade köpte jag även två andra filmer. En ny och en relativt gammal. Systrar i jeans 2 - Andra sommaren ( Den var faktiskt väldigt bra och att det kommer från mig är stort eftersom jag är känd som värsta filmkritikern. jag nöjer mig endast med riktigt bra rullar ) och Göta kanal eller vem drog ur proppen? - Alltså den första filmen. Har inte sett den andra men jag har förstått att uppföljare inte alltid är dem bästa, så jag valde denna film. Den gamla goda tiden är så himla härlig! Därför älskar jag svenska klassiker, skön humor!

Jaa, vad ska man mer säga? Jag vet inte varför men jag har bara kännt mig så lugn och mysig de senaste dagarna. Nästan så att inget kan störa mig (men bara nästan!) Jag har lärt mig att inget blir som man har tänkt sig eller önskar och att det får man leva med. Det är okej för mig. Man får helt enkelt ta dagen som den kommer och uppskatta nuet. För det är det bästa man kan göra. Älska dina nära och kära, även när du "hatar" dem!
Haha, jag kanske kan komma på några smarta ordspråk i vart och vartannat inlägg så dem får någon mening ;)

Ja, det kanske skulle funka... Hmm... vad sägs om "Framtiden kommer av sig själv, men framstegen måste vi göra själva"

Okej, jag erkänner, det är inte jag som hittar på alla kloka ord. Det är (believe it or not) KLOKBOKEN. Men lyssna till dem ändå. De är...tja...kloka.. ååå... användbara... och värdefulla. Något att fundera över. Eller bara erfara.

Med tanke på att mitt förra inlägg blev lite smått dramatiskt vill jag lätta upp stämningen med att berätta att jag är glad! Kanske beror på vädret (just nu är det sol) eller för att jag har en trevlig sommar och hoppas på fler roligheter eller kanske helt enkelt för att jag kom in på mitt första hands val till gymnasiet! It is a BIG FUCKING DEAL haha!
Nämen, jag är bara glad att jag får hålla på med det jag älskar - musik!

Music is my passion brukar jag då säga <3 My love. Jag sjunger nästan jämt, jag spelar piano och tror jag är bäst på det såklart :P Jag vill bli nästa superstjärna eller kanske göra något modelljobb för skoj skull. Få se om jag har längden inne då. Jag försöker mäta mig upp till 170 cm, men det funkar inte! jag stannar fortfarande på 167-168 cm bläää!
Varför modell kanske du undrar? Jo, jag älskar inte bara musik, utan också fotografering, både framför och bakom kameran is my style! :) dessutom har jag ibland fått höra att jag har ett intressant och unikt ansikte som passar för modelljobb!
 En annan hobby är att måla, rita, teckna o.s.v. Ett bra sätt att fördriva tiden när man har tråkigt eller om man känner sig inspirerad!

Så nu vet du lite mer om mig och mina intressen, min underbara personlighet är du ju redan bekant med, haha!