Vissa saker förändras aldrig. 
Min mammas obönhörliga snarkande till exempel (som jag inatt blev tvungen att erfara), eller mina familjemedlemmars tendens att alltid stoppa in besticken längst ut i diskmaskinen så att mina egna jämt får bråttas med att få plats, eller som idag när min pappa och jag skulle baka sockerkaka. Han har nämligen en önskan att ha med grädde och vitlök i allt han äter (inte samtidigt dock, bör nämnas!) Därför hällde han, istället för vanlig hederlig mjölk, grädde i smeten, vilket inte blev så lyckat, kan jag kosta på mig att säga. Resultatet blev en ihopsjunken, beige disktrasa som alltså egentligen skulle ha föreställt en kaka.

Jaja, sånt händer. Vi får väl göra ett nytt försök igen imorgon, när han fyller år. Då blir det Tigerkaka och då blir det JAG som får bestämma!


- Idealet.

Det är förmodligen aldrig samma sak att läsa om en redan avverkad bok. Det känns förmodligen inte likadant andra gången man läser den. Ändå betyder det ingenting när boken i fråga heter "Syskonkärlek" och är skriven av Katarina von Bredow.
Jag har precis läst ut ovanstående för andra gången och fylls av samma, nästan olustiga, känslor som förra gången och som gör mig lite illa till mods. Varför det är så, tror jag är pga. att boken behandlar ett så pass tabubelagt ämne, som på något vis ändå hittar ett sätt att slingra sig fram till verkligheten, i form av en stark berättelse. Denna sitter jag nu med, inpräglad i min skalle. Obenägen att sudda ut. Men det kanske jag inte vill heller. Utan jag kanske vill bli lite omskakad då och då och känna att något som för närvarande inte fyller ut min vardag, utspelar sig i mitt inre istället. Spänningen. Dramat. De saker som det nästan är meningen att man ska överdriva i litteraturens värld. Detta uppskattas ju väldigt mycket av en liten (?) drömmande tjej som jag, måste faktiskt erkännas.

Jag skulle naturligtvis kunna skriva ännu mer om hur denna bok har en ovanlig tendens att beröra mig, men som vanligt har jag inte tiden på min sida. Det är hög tid för mig att sova, så med detta konstanterande säger jag därmed god natt.

// Secret Santa... Hmm, måste förresten komma på ett nytt, lite färskare alias...