Liksom bloggen Frukostera får jag ibland också en hel del idéer kring dagens viktigaste måltid. Tänkte visa upp en sådan, ala matbloggsinlägg.

 

- Här har jag skapat en läcker frukost som man även kan tillämpa till sitt mellanmål.

 

Detta fröknäcke ger ett oväntat smaklyft, med den crunchiga konsistensen och den salta aromen, vilket gifter sig otroligt bra ihop med den söta yoghurten i övrigt. Knäcket består av solrosfrön, sesamfrön och linfrön (+ salt) som man rostar i ugnen tillsammans med en bindande blandning av hett vatten och naturlig olja.

 

Jag har upptäckt att fröknäcket är otroligt gott i glass också, som ett annorlunda strössel. Eller i soppor, sallader och kanske istället för chips till dipp (för den som vågar!).

Brace yourselves! Nu är det nya tider på gång. Och det bokstavligen talat. Jag har nämligen bestämt mig för att stiga upp tidigare varje morgon från och med detta inlägg, eftersom jag tror att en sådan förändring kan ge mig större lust att "leva" på dagarna. Allt går så segt nowadays att det känns jobbigt att utföra ens de enklaste rutinerna. Men om jag startar varje dag vid en anständig tidpunkt så har jag mycket att se fram emot. Får jag hoppas iaf. Vem vet, det kanske motiverar mig till att söka jobb ännu flitigare och gör mig både piggare och snyggare (det där med skönhetssömnen).

 

Så det var vad jag hade att rapportera. Tänkte alltså lägga mig mycket tidigare än vad jag brukar för att jag inte ska vilja dö när jag vaknar av alarmet (som för övrigt är ett väldigt lugnande åskljud).

Nu får jag faktiskt suget att krypa ner i sängen med tända värmeljus och läsa i min bok. Men först ska jag bara se till att bocka av alla tråkiga innan-natten-rutiner... Varför ska man tvingas borsta tänderna varje morgon och kväll?! Kan det inte ske en evolution där man slipper göra detta och samtidigt behålla sina friska och vita gaddar? If only...

 

Idag har varit en lite mindre produktiv dag måste jag erkänna. Men jag klämde iaf in ett cykelpass någon gång innan middagen och nu har jag lämnat in en ansökan hos Max. Det verkar alltid vara mycket senare på dagarna som jag blir taggad på att göra något vettigt. Kan bero på att jag går upp sent, äter en lång frukost vid teven och blir ganska slö några timmar.

Vet inte varför men jag tror att det goda vädret faktiskt bidrar till min lathet. Väldigt mystiskt och osannolikt. Men när det är ostadigare väder blir jag på något sätt mer motiverad till att vara "duktig". Hmm...

Självklart vill jag nu inte skrämma iväg solen! Jag kommer säkert sakna dess sällskap när vi går mot kallare tider. Dock blir jag alltid lite varm och gosig i själen när jag tänker på julen i början på hösten. Kanske frambringar tanken alla mysiga och nostalgiska minnen. Egentligen är de ganska få, men jag är glad att det trots allt är dem som fastnar och inte de tråkiga upplevelserna med julstressen osv.

 

Tänkte ladda upp en bild på vad jag åt till frukost. "OJ, men gud va otroligt roligt!!" tänker ni nu. Jo tack jag vet. Men jag blev faktiskt ganska stolt över denna lite mer kreativa skapelse än bara "vanlig tråkig gröt som bara hör hemma (om ens det) på julafton" (eftersom detta är vad många brukar associera med denna rätt).

- Nu ser den säkert inte ut mycket för världen - grå och blaskig. (Men det är helt och hållet mjölkens fel). Ingredienser är som följer: Havregryn + några blåbär (valfri mängd!) + kanel + vatten och salt. Topping: Bananskivor, lite mer kanel, russin & kokosflingor. Mums!

 

Idag har jag verkligen varit en duktig flicka. Inte bara har jag varit på en härlig cykelrunda! Jag såg även till att blanda nytta med nöje och delade ut mitt CV till två ICA butiker under färden :) Nu är det bara att vänta och se om det ger resultat.

NI förstår, jag har varit riktigt nere på grund av den här jobbsituationen. Och det hjälper inte direkt när man får höra från hela familjen hur kass ens ansökan ser ut (innehållsmässigt och design, alltså hela skiten).

Förlåt mig för att jag har ett visst sätt att uttrycka mig med ord. Jag har faktiskt läst att man ska skriva på sitt eget personliga sätt, så vad vill de att jag ska göra om präktiga och högtidliga förmuleringar är min karaktäristiska stil? Det kan väl inte jag hjälpa. Ska jag ändra hela mitt sätt att vara för en ansökan är det som att förneka (främst för mig själv) den jag är. Och det har jag ingen lust att göra. Jag vill inte hålla mitt riktiga jag i bakgrunden längre än vad jag redan har gjort.

Då, när jag uppfattades som en osynlig och osympatisk människa var det delvis mitt eget fel. Det var inte riktigt min avsikt men ändå blev det så, eftersom att jag omedvetet valde att förvandla mig själv till någon som jag trodde att andra såg mig som.

 

Men nu ska vi inte byta spår här, det tar alldeles för lång tid. Kort och gott blev jag kritiserad för mitt sätt att skriva ett CV och personligt brev. Det hade kanske varit lugnt om jag hade fått en enda liten komplimang för det jag faktiskt hade åstadkommit på så lång tid. När jag säger kritik menar jag alltså KRITIK. Utan något ödmjukt "konstruktivt" framför. I min familj har man tydligen inte kommit särskilt långt i konsten att tala...

I alla fall. Sedan kändes det inte heller bättre av att bli anklagad för mina utfyllnadsord. Vad fan kan man förvänta sig av någon helt utan erfarenhet då? Är det bättre att ljuga istället? Det är väl självklart att jag måste försköna mina meningar om jag egentligen inte har något vettigt att framföra till min arbetsgivare.

 

Sådär. Nu är jag klar med den saken. Får väl hoppas att redigeringen av min ansökan var någorlunda hjälpsam och värt besväret. Jag är ju inte van vid att få en massa sparkar i baken utan att man först smörjer den med vaselin, om ni förstår vad jag menar. Men nu kanske jag har fått smaka på den hårda verkligheten - att det är ännu mer omöjligt än jag trott att få ett jobb i dagens samhälle.

Nä. Mitt hopp ligger nu helt och hållet hos ICA.... och Max.

Jaja. De gör åtminstone de bästa hamburgarna bland snabbmatskedjorna. Alla vet ju att BK och donken bara har skit i sin mat.

 

- Inom kort?

Jag är redo att hoppa i säng och läsa lite i min nya bok Julia som jag har fastnat för. Ibland blir jag lite orolig när andra människor själva väljer ut böcker som en present till mig (ilandsproblem hej hej) men jag blev glatt överraskad eftersom den senaste är en annorlunda, kulturell blandning av spänning och humor, plus romantik.
Ärligt talat har jag tröttnat ganska mycket på chic lit-romaner som egentligen inte ger något annat än frustration eftersom dem är så himla simpla och förutsägbara (inte alla, men vissa).
Sure, de kan väl funka under sommaren då man endast kräver lite slöläsning mellan sina inplanerade soltimmar. För mig spelar det ingen större roll vad jag läser då, eftersom det inte är huvudsysslan så att säga.
Men jag älskar verkligen (samtidigt som jag hatar) en bok som kan få mig att förlora sinnet av tid och rum totalt. En bok så fängslande att jag inte bara kan lägga mig ifrån den, fastän jag måste.
En sådan bok förtjänar verkligen sin trofasta plats på min hylla, och jag har ju en hel del favoriter där som faktiskt måste kämpa för att få hålla sig kvar. Snart måste jag väl rensa igen, antar jag.

Men innan jag kan tänka på sånt, är det viktigt att mitt jobbsökande kommer igång på allvar. Jag har ju en säker dröm inför framtiden. Något som jag tror kan hålla min ombytliga personlighet intresserad ett bra tag. Men tills dess behöver jag endast ett ströjobb som kan förse mig med pengar! Lite vuxen erfarenhet skulle inte heller vara så dumt. Jag vill kunna stå på mina egna ben. Jag vet att jag kan, men ibland tröttnar jag så himla snabbt på något. Och ansträngning av denna sort är inte direkt något jag förknippar med glädje, så därför är det så enkelt för mig att bara stänga ner den hjärnkapaciteten och slänga mig framför teven istället...
Varför ska det vara så pass svårt? Vad ska jag göra för att hålla mig motiverad? Vad ska jag göra för att slippa känna mig som den där lilla hjälplösa fisken i det stora motsträviga havet.
Fan, om Nemos pappa kan trotsa hajar för att hitta sin son borde väl jag kunna byta ut det trygga hemmets lätta vardag mot en vinnarkänsla byggt av stolthet och uthållighet.

Imorgon är en ny dag, som de säger.

Jag har upptäckt en jätterolig ny (för mig) tvserie som går på f.d Canal plus (nu heter det tydligen c more) och jag är helt amazed över denna upptäckt. Det är precis den typ av humor som jag tror faller mig i smaken. Huvudrollen har Amy Poehler och serien heter "Parks and något ord jag inte kan stava till". Får kolla upp det noga nästa gång. Men titeln är ju inte det viktiga kanske.

Så ja. Det är sådana saker som utgör mitt spännande liv just nu. Jag är några centimeter ifrån att bli helt fastklistrad vid teven. Snart kommer jag väl att sova med den som huvudkudde.

 

Annars då. Jo! Jag tvättade faktiskt mitt hår imorse, kan jag glatt meddela! :) What an effort. För att vara mig är det verkligen något i hästväg. Jag trivs nämligen otroligt bra i smuts... Eller alltså, jag kan gå i ett par veckor utan att duscha, menar jag då. Japp, där ser man. The truth is out. Kalla mig äcklig, men sån är jag.

 

Och min syrra totalslaktade mitt CV häromdan, så där krympte chanserna att få ett jobb ännu lite till.

 

Sådärja, det var nog allt för idag. Jag återkommer kanske imorgon med ytterligare några otroligt häftiga händelser.

 

Kanske kan slänga in en bild oxå.

God kväll!

 

Jag funderar på att byta den irriterande bilden på "hemliga tomten" som jag har burit på ända sen bloggen startade. Eftersom jag precis har börjat skriva på nytt kanske det är dags för ännu en symbolisk förändring. Men frågan är vad jag ska ersätta tomten med? Närmast till hands är ju något som kommer från naturen, något vackert och kanske lite melankoliskt eller intensivt eftersom bloggen gärna går i detta tecken.

Spelar inte så större roll egentligen, jag är nog bara ute efter en ny fräsch bild. Men det är ändå intressant att spekulera kring sådant som jag finner lockande, eftersom jag fortfarande inte riktigt har kommit underfund med vem jag är. Det är upp till mig att sakta men säkert försöka ta reda på, nu när vuxenlivet tränger sig på.

 

Jag känner mig ganska rastlös under dagarna när jag befinner mig helt ensam i huset och inte hittar på något värdefullt att sysselsätta mig med. För det mesta går tiden ut på att planera in den lilla variationen som är möjlig, dvs. att pendla från tv-tittande till pianospelande och datoruppdateringar, med pauser för måltider däremellan.

Idag gjorde jag dock något mer än detta - pga. det överraskande fina vädret satte jag mig ute på verandan och bara var. Sådant känns viktigt på något sätt. Med tidningen i famnen och den nyligen nerladdade musiken i öronen njöt jag av värmen och känslan av frihet.

 

Friheten kan tyvärr kännas tung och begränsande annars, då den ständigt ger mig en påminnelse om att ta tag i mitt liv. Göra något vettigt. Men faaaan vad jobbigt och svårt det är att få ett jobb. Jag erkänner att jag som person inte är särskilt utåtriktad eller "out there", men jag har i alla fall gjort aktiva försök till att bli anställd. Mitt CV är ju inte det bästa, men vad kan jag göra åt den saken annat än acceptera den? Jag bara önskar att flera kunde göra samma sak och istället se till min stora vilja och förmåga att utvecklas genom att bli erbjuden chansen till detta. Det är ju så enkelt bör man tycka att bara få börja någonstans.

 

Planen är att printa ut min bristfälliga ansökan och trots detta dela ut den i Täby C imorgon eller i alla fall under veckan som kommer nu. Jag får hoppas på det bästa och förvänta mig det värsta helt enkelt. Då kanske det blir lättare att resa sig upp från de hårda nederlagen. Men jag förstår inte varför det ska vara så tufft. Jag vill ju för tusen inte bli modell. Jag vill bara ha ett vanligt jobb som ger mig nyttiga erfarenhet och väl behövda kontanter.

 

- HAVET. Osäkert, Mystiskt, Farligt, Lockande, Vackert.