Att älska
Finns i alla färger och former. Finns i alla medel, trotsar alla lagar. Bryter sig igenom det allra kyligaste hjärtat av järn och stål med värme.
Det kan finnas enkla såväl som svåra sorter av kärleken. Hänvisar till mitt inlägg "Syskonkärlek".
Jag tänkta posta ett inslag som jag själv har skrivit för en engelska uppsats. Hoppas det låter bra:
Love is many things. It could be the blue sky on a Sunday morning. Or maybe a red rose growing in the Spring. The thing about love is that it's just a word. The word itself doesn't mean anything. The word love is not love. It is the soft, warm hand in yours that is love. Can you see the difference?
If you try to search the secret of love, what is it that you find? What is love to you? I can tell you what it is. It is different. Love is different. Only you know the meaning of your own love. Because it's a feeling of yours. I can only tell that it's different from mine.
I know, it is hard to know what love is and what it's not. Sometimes you think you know what it is, when you don't. Sometimes you think that love is gone and another time you say that love is everywhere. Maybe, maybe not. If you think about it, isn't love everything? Can you really put a name on love? Or is it too complicated for that? You can say that a ball is round and colorful, but is it just because you can see it? Maybe love is so complicated because you can't actually see or touch it...
Love isn't just one thing. It's many things. And I don't necessarily mean things that are visible. That is because the meaning of love changes. The ball will always be round and colorful but love will not. The word remains the same. L-O-V-E. But the meaning of it changes from time to time.
People say: Love is in the air. What do they mean? Can they smell love coming to them? I guess you sometimes know that if it's right, love will come to you. In other cases love could come to you, when it's the wrong time. That's also called unhappy love. But what I am saying is that sometimes love could be the exact opposite. I guess in the end it all comes down to what kind of person you are, to explain what love is. I am still searching for the right answer to that question. But that's just me.
Ämnet var Shakespeare.
To be or not to be? To love or not to love?
Jag blev riktigt nöjd med denna och även andra titlar som jag skrev om.
Men för att komma tillbaka till rubriken "Att älska". Vad är det som gör att vi automatiskt älskar en annan människa? Är kärlek något som är förutbestämt att tränga sig på någon gång i ens liv? För som jag har sagt: Ibland kan vi inte hjälpa att vi älskar någon annan. Fast vi egentligen inte vill, så gör vi det.
Att älska ligger nog i människans natur. Det är så det fungerar. Jag tror faktiskt att alla har kännt någon form av kärlek någon gång i livet. Om man har tur så är det just den kärlek man vill att det ska vara.
Att älska, skulle jag säga, är en automatisk kraft som lever i oss alla.
Förvirrad av kärleken
Varför känner jag så här? varför är det plötsligt som om en tornado har färdats rakt igenom min kropp och bara blåst omkull alla saker jag trodde var klara? Kan någon förklara vad ordet förvirrad innebär? Jag trodde jag hade klart för mig vad jag kände. Men tydligen är det någon som vill jävlas med mig ytterligare.
Varför är det så svårt att förstå sina känslor?
Varför har jag det så svårt att tyda dina känslor?
Jag önskar mig seriöst en känslo-förståelse-maskin.
Ödet - våra obetydliga val i livet
Ja, det finns säkert tusen anledningar varför något som kallar sig öde finns. För min del räcker det med att säga att ödet endast existerar i våra tankar. Det är helt enkelt inget annat än något baserat på våra val som vi gör här i livet. Inget speciellt. med andra ord. Eftersom det är vi som bestämmer ödet genom de val vi gör, kan man inte säga att ödet är sällsynt. Det är bara någon som har bestämt att själva ordet ska betyda något mer än vad det är.
Ödet är byggt av impulser, spontana ageranden. Så låt oss säga om jag INTE hade valt att gå den vägen tillbaka från Ica. Då skulle jag inte ha träffat "den rätta". Det är sådana småsaker som vi inte tänker igenom. Men chansen att träffa på "ödet" igen är lika stor som risken att försova sig en seg måndagsmorgon. Det är lika lätt. Om du inte träffar "den rätta" kommer du säkerligen träffa på honom tio år senare och då heter han "den rätta 2" men det vet du ju inte om eftersom du aldrig mötte den första rätta.
Så hur långt kan vi komma i den här diskussionen? Jag skulle säga tillräckligt långt för att överträffa den globala upvärmningen. Den bara fortsätter, tar inte slut. Ödet är något som har funnits sedan forntiden. Frågan är om vi väljer att tro på det eller ej. Ett litet ord som betyder så mycket för några.
Själv betyder det inte mer än hundskit för mig, men man vet ju aldrig. En vacker dag kanske jag träffar den där mannen som får mig att slå knut på mig själv och totalt glömma allt som kom över mig i barndomen, allt som verkade så oviktigt.
Men det är något helt annat. Det, mina vänner, kallas för hjärntvättning.
Poisoned love
Hur kan man älska någon som man hatar? Är det kärlek? Är det farlig kärlek? Är det ond kärlek? Är det en kärlek som sticks, bränns, gör ont, plågar, men som man ändå inte kan släppa? Som man inte kan vara utan. Är det en kärlek som avgörs mellan de två starkaste - Hjärnan och hjärtat? Är det en kärlek som inger en varnande elektrisk stöt, men som ändå lockar?
Det är hur vi upplever känslorna, inte vad de står för.
Pirrigt, spännande, farligt. Finns det egentligen någon skillnad? Det är upp till oss själva att bestämma.
Men om vi inte kan? Om vi redan är så svårt sjuka att vi inte längre har något val?
Poisoned love - Can't get enough.
