Att vända upp och ner på tillvaron

Har lyssnat till Sanna Lundells sommarprat och reflekterat väldigt mycket om de stora ämnen hon tog upp. För stora är de verkligen. Allt var så extremt allvarligt att man undrar hur fan man orkar lyssna till denna sorgliga sanning. Faktum är väl att jag om ett par dagar av energiskäl eller någon annan godtagbar ursäkt kommer att börja leva normalt igen utan att vilja erkänna alla jobbiga problem i vårt samhälle, för jag har ju nog med mina egna problem. Men så inser jag i skrivande stund att det är samma problem hon pratade om som existerar i mitt liv. Jag är som jag är eftersom jag är född till kvinna, med allt vad det innebär. Självklart är vi alla olika men det finns ändå ett starkt identitetsnav som vi inte kan komma undan, som knyter alla kvinnor samman och gör ångesten i våra liv mer förståeligt. Vi har alla en gemensam punkt på vår bekymmerslista.
 
Slutsatsen jag har kommit fram till är framför allt att jag inte bör söka min trygghet och min plats i livet hos en partner. Fastän jag verkligen dör av längtan efter kärlek inser jag att någon sådan inte är till för att göra mig lugn i själen. Kärleken är fantastiskt men förringas av att vara en måltavla, ett byte, en ruta att äntligen få kryssa i. Kärlek säger majoriteten är meningen med livet och för dessa människor stämmer det säkert. Men den är fortfarande inte given eller någon garanti, varför det känns onödigt och korkat att behöva jaga efter denna mening med livet. På något sätt känns det mer klokt och givande att vara sin egen partner. Att den egna personen får vara den styrande kraften i livet (även om det möjligtvis går stick i stäv med min uppfattning om att det samarbetande kollektivet är nödvändigt för att rädda djur och natur). Att inte sträva efter kärnfamiljen eller blott en pojkvän bara för att fylla någon slags tomhet. Tomheten är oundviklig för min del, jag tror att den mer eller mindre alltid kommer att finnas där.
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0