Det är insidan som räknas

Såååå citronpajen jag gjorde vart ju lite av ett fiasko. Som tur var lyckades jag spola tillbaka i tiden och göra allt bra igen. Då inte bokstavligt talat, för så långt har vi väl inte kommit i utvecklingen än. Men genom att skrapa bort marängtäcket och ställa in kakan i ugnen igen så att den blev någorlunda gräddad, lyckades jag avfärda katastrofen något.
Felet vart alltså (och det borde jag ha fattat) att jag klickade de vispade äggvitorna på pajen innan citronkrämen alls hade varit inne i ugnen. Och resultatet blev en rinnig sörja med en aning bränd maräng ovanpå. Fast degskalet var iaf felfritt!
 
Pga. detta har jag förståeligt nog därför ingen bild på bakverket. Men jag fick ändå ta emot en hel del komplimanger för pajens smak, som jag åtminstonde lyckades komma undan med. Iofs kom dessa kommentarer från familjen, så dem borde egentligen kanske inte räknas. Men för att ha bakat en komplicerad citron- och marängpaj för första gången tänker jag faktiskt låtsas om detta.
 
Vi får hoppas att nästa helg bjuder på en lite mer snyggare upplevelse! :)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0