Fängslad av Jane Eyre


- TV-serie från 2006 med Toby Stephens & Ruth Wilson, (Bild tagen från Google).

Fängslad? Det kan man lugnt säga! Jag har läst ut boken för nån dag sedan och nu kan jag inte sluta tänka på historien. Hela handlingen, karaktärerna, det dramatiska känslospelet. Det snurrar runt i huvudet på mig. Varför slutar det inte? Varför är jag så fäst vid denna bok? Det var som med Syskonkärlek, men de är ju helt olika varandra! Fast ändå inte. Syskonkärlek skilde ju en hel del från Katarina von Bredows andra simpla böcker, den var liksom Jane Eyre, lite mer allvarlig och man fick det där suget av att fortsätta läsa, fast man inte borde... 
Men nu tappar jag mitt fokus igen!

Saken är den att varje gång jag har avslutat en bok som har berört mig på ett sådant starkt sätt att jag har visat mina egna känslor öppet och glömt tid och rum, så etsar den sig fast i minnet på mig och gör sig påmind gång på gång. Jag blir beroende av den, likt hungern, eftersom den kräver alla mina tankar och inte kan mättas.

Jag har redan sökt på nätet som en tok efter saker som kan lugna mitt begär. Fakta som jag måste få veta. En TV-serie om Jane Eyre som jag har sett åtskilliga gånger på youtube och som jag måste köpa hem. Jag vill också se teatern med samma titel som går på Dramaten.

Jag vill fortsätta läsa men det finns inget mer. Blir snart galen, men ta det lugnt läsare (som Jane själv säger i boken) jag tänker inte förlora förståndet. Men jag säger då det, nästan som ett gift som sprider sig ända ut till fingertopparna har denna historien blivit en del av mig.

Jag har blivit så tagen av språket och personernas agerande genom hela boken. Jag har blivit så chockad och överraskad och lite upprörd faktiskt över hur man tänkte och resonerade på den tiden. Dock så jag är redan så fast vid denna tidsperiod (1800-talet) att jag nu måste läsa fler böcker som liknar denna.

Fastän det är jobbigt, ber jag inte om hjälp. Jag önskar den nästan inte, för precis som med kärleken, fylls mitt hjärta med hopp och tröst och tillit istället för att gapa där tomt. Jag har ofrivilligt blivit förhäxad av en boks magiska trollformler och trots att det kan vara läskigt att känna ett sådant stort behov av detta blod som nu rinner genom mina ådror, så är det skönt att när som helst få känna sig välkommen någonstans och själv hysa ett hem i min kropp för detta, samtidigt som jag får känna ruset när hjärtat pumpar ut dessa ord med en allt mer snabbare fart.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0