Lustigt att alla mina inlägg blir så djupsinniga, eller hur?
Well, här är ett som är lite annorlunda :)

---

Eftersom jag helst håller mig anonym blir ju de flesta inlägg lite utsvävande. Man har inte riktigt koll på läget. Vad är det för tjej som sitter och skriver sånt här? Så vitt ni vet, kan jag lika gärna vara inlåst i en bur med galler på bakom stängda dörrar. Men eftersom jag sa det nu, kanske det inte låter särskilt trovärdigt.
Jag gillar att hålla mig privat. Att jag, samtidigt som jag skriver ner mina känslor, inte lämnar en allt för stor bit av mig själv så att det blir uppenbart.
Men ni ska veta att det är SÄLLAN som jag öppnar upp mig för någon. Oftast är jag en instängd person som bara skrattar igenom vardagen. På utsidan iaf. Inuti tänker jag väldigt mycket. Hela tiden. Konstant. Det är ganska påfrestande faktiskt ;) Och när jag inte tänker läser jag en rolig bok och ler åt den.
Hur som helst är det för det mesta när jag sitter framför datorn och skriver mina inlägg som mitt sanna jag bubblar upp och visar sig i datorskriven text.

Just nu är jag lite virrig. Det kan bero på att jag snart slutar skolan och ska börja på ett gymnasie i höst. Tidspress? Skolångest? You bet!
Det kan ha att göra med att jag fortfarande inte vet ut eller in när det gäller kärleken. Så fort jag tror jag är säker så tar det en helt annan vändning. Med knappt en månad kvar vet jag inte riktigt hur jag vill göra. Vara en stor, modig flicka och berätta sanningen eller bara gömma mig under täcket och fortsätta att grubbla. Om jag känner mig själv rätt blir det nog det senare.

Dessutom är jag inte 100% säker att det verkligen har med kärlek att göra. Jag kanske bara vill plåga mig själv med att tro på något som inte är sant. Guud, vad jag gör det svårt för mig själv...