Några slumpiga nattord.

Återigen hemma efter en dryg semestervecka någon annanstans. Nämligen Gotland. Väldigt fridfullt (med undantag för det sedvanliga familjetjafset) och det känns som att jag har kunnat vila upp mig lite och samla tankarna för vad som komma skall. So to speak. Egentligen har jag väl inte riktigt funderat kring det hela, mer än det jag berättade tidigare i stundens hetta.
 
Jag tror jag brottas lite med tanken om att kunna/vilja bli något stort i framtiden. På något sätt hindrar jag mig själv från att förverkliga den drömmen. Men bara för att jag förmodligen inte vill bli sårad och besviken, eftersom jag är ganska så känslig. Det finns en stor risk i att lägga ner en massa tid och energi i ett ostabilt och lite diffust projekt. Men värre än det är nog snarare att även öppna upp hjärtat på vid gavel. Att hoppas. Att blotta sina drömmar för människor som då kan se rakt in i själen på mig och därmed väldigt tydligt kunna uttrycka sina egna åsikter om saken. Vilket jag i min tur måste kunna hantera.
 
Aja. Eftersom mitt nya motto numera lyder att ta dagen som den kommer och att inte vara så jäkla allvarlig kring livet bör jag väl också lära mig att leva upp till det.
 
Så planerna imorgon är att ansöka studiemedel inför i höst... och på ett lite roligare plan att klippa håret tillsammans med mamsingen. Bäst att hålla det kort när man tvingas tampas med mitt hårfall. Det är av det slaget då allt bara hänger i ostyriga strån hit och dit annars. Sedan undrar jag om ett färgbyte kan vara på sin plats. (Vet att jag sa samma sak i vintras när jag skulle börja studera på universitetet för första gången, men då fegade jag ur.) Är väl inget fel med att vilja känna sig lite piggare bakom högen av alla kursböcker som situationen med största sannolikhet kommer att te sig. Det återstår att se. Hårvalet alltså, inget annat.
 
Har jag tur får jag köpa på mig ytterligare något till fördel för utseendet. Brukar ju vanligtvis inte vara någon vidare förespråkare för konsumtion eller materialism, men får man chansen tycker jag inte man ska banga vid några få valda tillfällen då någon faktiskt erbjuder en en exklusiv kärleksförklaring. Fattig och lättpåverkad som man är.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0