Det känns avslappnande att skriva vad man vill utan att någon bryr sig. Men ibland önskar man ändå att någon gjorde det. Att någon alltid ser vad man skriver. Vem som helst. Den behöver inte skriva tillbaka, bara man vet att den personen ser. Att man når ut till någon. Att det man skriver har en extra innebörd. Det kan vara en ko som sitter läser. Det spelar ingen roll. Bara känslan att man delar med sig av sina tankar till någon helt främmande spelar roll.
Det känns tomt att bara skriva ut ord som försvinner. Som sugs upp av luften och försvinner ut i rymden. Som endast finns kvar i ens tankar.
Det känns ensamt efter ett tag. Så från och med nu tänker jag skriva till dig. Till dig och ingen annan. Allt som existerar här är jag, du och mina tankar som jag delar med mig av till dig.

---

Mitt hjärta är fångat av dig. Det tillhör dig. Mitt hjärta är din fånge.
Ända tills det släpps fri.

Vissa melodier sätter sig fast på hjärnan och har en tendens att aldrig mer försvinna. Det är faktiskt ganska otroligt att musik kan ha en sådan stor effekt på människan, speciellt på mig själv. I musikens värld känns det som om ingenting annat existerar. Det är underbart. Man känner en sådan gemenskap att det inte är sant. Jag säger bara: Plötsligt händer det! Och då menar jag inte att man skrapar fram en lyxresa i paradiset.

Jag är för alltid musiken trogen. Det finns inget som kan få mig att bryta kontakten med den. Gamla låtar byts ut mot nya, men förtroendet består.

Men man undrar ju ibland, hur artister kan hitta på så många bra låtar när det redan finns tusentals? Hur gör man? Jag vill gärna veta hemligheten, eftersom jag själv ska skriva en låt till musikprojektet i min skola. Press eller vadå?

Nyaste tillskottet i min samling blir iaf Islands bidrag i ESC, surprise surprise! Jag älskar verkligen den låten. Den går rakt in i hjärtat och känns ända in i benmärgen. Vilken mäktig ballad!

Sedan önskar man ju att man hade en lika fantastisk sångröst (och utseende också för den delen) som sångerskan Yohanna. Ja, drömma kan man ju alltid! ;)

---

Is it true
Is it over
Did I throw it away
Was it you
Did you tell me
you would never leave me this way

If you really knew me
you couldn't do this to me
you would be my friend
If one of us is lying
there's no use in trying
no need to pretend

Fallin' out of a perfect dream
coming out of the blue

Is it true...

Helt underbar lyrics!

I'm sitting here in the boring room
It's just another rainy Sunday afternoon
I'm wasting my time
I got nothing to do
I'm hanging around
I'm waiting for you
But nothing ever happens and I wonder

---

Ibland går dagen snabbt förbi, ibland hänger den långsamt kvar. Alltid tvärtemot vad man vill. Hur blir det så?
Hmm... en fråga som det inte finns något "rätt" svar på. Varför finns det så många sådana frågor? Något som man heller inte kommer få svar på. Men ändå hänger man sig fast vid dessa typiska onödiga hopplösa frågor, för att man tror man kan lösningen. Gissningar hit och dit. Vem vet? En av de kanske är "rätt". Varför jag använder cituationstecken är för att jag inte gillar orden rätt och fel. Dessa ord har inga riktiga betydelser, utan dessa ord åstadkommer bara ännu mer förvirring. Istället för svar dyker nya frågetecken upp.
Men det är klart. Vi måste ju använda dessa ord, eftersom vi är så osäkra. Vi kan inte allting, därför byter vi ut vår tveksamhet mot ännu mer odefinierade ord.
På så sätt låter det bättre i våra öron.

Suck. Jaja. Synd bara att det inte finns någon helig bok med alla "rätta" svar i.