Måndagsmånen i kvällsskyn
Jag vet inte vad som har skett nyligen - det kanske "bara" är det faktum att jag har börjat träna ett par gånger i veckan - men på sistone har jag känt mig ovanligt glad och faktiskt lite oövervinnelig. De mörka tankarna har krymts till små svarta korn och jag känner mig tryggare, starkare än förut. Som om jag nu på riktigt har fått övertaget om min hälsa och mitt välmående.
Jag känner en större vilja att ta hand om mitt värde. Jag känner mig modigare, mäktigare i konversationer med andra. Och jag tror jag känner mig mer närvarande i nuet, istället för att ifrågaställa alla mina handlingar. Det spelar inte någon större roll längre.
Kom på att jag inte har visat min senaste baksuccé i bloggen än. Kanske blir det ingen bild denna gång heller, men jag kan iaf meddela att kladdkakemuffinsen var väl omtyckta! Jag härmade någon annans smarriga bloggrecept och resultatet blev kardemummagrädde och bananskivor som tillbehör till små härliga kladdkakor.
Om en halvtimme ska jag iväg för att basträna. Skönt med all energi som pumpar i blodet efteråt! :)
- Leilas berömda variant, I believe.
"Jag vill så gärna vara en Isabella Löwengrip"
Tänk om det var så lätt att ro iland något, som en viss blond bloggerska får en att vilja tro. När arbetssökandet gick åt skogen, valde jag att fokusera mina ögon på diverse tröstpriser: bakprojektet, träningen, bloggandet, djupdykandet i bokhögen och en ansökan till universitetet i vår. Visst, det går väl an. Men jag ska ju inte förneka att jag fortfarande letar efter det dära något som tar mig från att vara en deppig fördriver-tiden-med-olika-sysslor-för-att-verka-mindre-deppig brud, till att känna den genuina glädjen med att leva.
Igår kväll såg jag "eat, pray and love" och önskade att mitt liv, liksom huvudkaraktärens, också var en film som hade en sorglig början men ett lovande slut. Om jag bara kunde få lite konkret bevis, ett kvitto på att mitt liv så småningom kommer att ordna sig, skulle jag nog inte vara så här pessimistisk. Egenskapen ligger visserligen kvar i mitt blod, men den stärks bara genom byggstenarna av mitt förflutna som för alltid kommer sitta lagrat i mitt minne.
Därför hade det varit skönt om någon gav mig min historia ett manus som lät mig hoppas lite extra inför framtiden. För just nu känner jag mig lika säker som svt:s väderprognoser; de kanske ger sken av att vara rätt uppiggande för tillfället, men slutar alltid ändå i besvikelse.
Hoho jaja, vad mörk man kan bli i ett blogginlägg. Fick jag byta plats med en person för en dag skulle det nog fan bli Isabella Löwengrip. Hon är väl ändå, till skillnad från alla låtsasglada människor i hollywood, genuint framgångsrik?
Det är insidan som räknas
Såååå citronpajen jag gjorde vart ju lite av ett fiasko. Som tur var lyckades jag spola tillbaka i tiden och göra allt bra igen. Då inte bokstavligt talat, för så långt har vi väl inte kommit i utvecklingen än. Men genom att skrapa bort marängtäcket och ställa in kakan i ugnen igen så att den blev någorlunda gräddad, lyckades jag avfärda katastrofen något.
Felet vart alltså (och det borde jag ha fattat) att jag klickade de vispade äggvitorna på pajen innan citronkrämen alls hade varit inne i ugnen. Och resultatet blev en rinnig sörja med en aning bränd maräng ovanpå. Fast degskalet var iaf felfritt!
Pga. detta har jag förståeligt nog därför ingen bild på bakverket. Men jag fick ändå ta emot en hel del komplimanger för pajens smak, som jag åtminstonde lyckades komma undan med. Iofs kom dessa kommentarer från familjen, så dem borde egentligen kanske inte räknas. Men för att ha bakat en komplicerad citron- och marängpaj för första gången tänker jag faktiskt låtsas om detta.
Vi får hoppas att nästa helg bjuder på en lite mer snyggare upplevelse! :)
Projekt på G
Med tanke på att jag för tillfället inte har mycket till liv tänkte jag att det är dags för mig att inrätta ett litet projekt. Under hösten som nu rusar emot oss (inte mig emot, med det otroligt vackra lövverket) kommer jag förhoppningsvis varje vecka att baka något riktigt gott och även lite nytt (för min del) på helgerna. Det är också endast då som jag får tillåta mig själv att "synda" som det så fint heter. Får se hur det går med den senare planen... Men i vilket fall som helst ser jag verkligen fram emot den första. Vill börja nu på lördag/söndag och jag har redan radat upp en hel drös med exempel på bakverk. När vi närmar oss julen kommer recepten som så brukar att anpassa sig lite till min favorithögtid.
Det är främst för min egen skull som jag gör det här. Därför är det inte prioriterat att bloggen ska vara en del av det hela, men gärna att den står vid sidan av ifall jag får lust att dokumentera lite om projektets gång och visa bilder (cause I löööööv to shoot!). En plats för mina tankar som det ju står.
Ready, set, go!
- Färglycka för min själ.
