Du vänder upp och ner på hela min värld.
Du växlar mellan gott och ond
Du lockar mig
Du ignorerar mig
Du förvirrar mig
Du gör mig svartsjuk
Du gör mig galen
Du ler mot mig
Du vänder dig bort
Du gör mig ledsen
Du gör mig glad
Du får mig att skratta
Du får mig att gråta
Du får mig att rodna
Du får mig att brinna
Du får mig att slockna
Du existerar hela tiden
Du är alltid där
Du är aldrig frånvarande
Du påminner mig jämt
Du tar död på mig
Du kontrollerar mig
Du sviker mig
Du ser rakt igenom mig
Du ser rakt på mig
Du plågar mig
Du får mig att tro
Du får mig att hoppas
Du får mig att skrika
Du gör mig arg
Du får mig att drömma
Du håller mig bunden
Du släpper mig aldrig fri
Du gör mig medveten om mig själv
Du får mig att känna så här
Du får mig att hata dig
Du får mig...
...att älska dig

Jag ber dig, snälla sluta.

Det känns som om det snart är dags. Det borde hända när som helst. Den stunden då mitt liv tar fart.
Det känns som om jag har väntat för evigt för mitt liv att börja. Jag har varit redo hur länge som helst. Jag vet alla grunderna. Det enda jag väntar på är den där lilla knuffen. Den där signalen. Jag vet inte när den inträffar, men jag vill tro på att den kommer snart.
Jag har ju redan förberett mig. Jag vet hur det känns att älska. Hur det känns att älska någon men inte vilja. Nu vill jag börja älska någon med glädje. För att jag vill, inte för att jag är tvungen. Jag vill veta hur det känns att vara lyckligt kär.

Men när är det min tur? Säg mig. Jag är trött på att vänta...