Jag vet att såret i mitt hjärta aldrig kommer att sluta blöda. Jag vet att minnena jag har aldrig kommer att blekna. Men jag fortsätter gå vidare. För jag hoppas verkligen att om jag försöker glömma det som varit lyckas jag bättre i framtiden. Men det är nog inte riktigt så det fungerar ändå. Dock gör det för ont att ens tänka på hemska händelser som jag har haft. Jag tror inte jag är mogen för att göra upp med de än.
Jag önskar bara en ny fräsch start. ÄR DET SERIÖST FÖR MYCKET ATT BEGÄRA? Tack vare vissa människor har en stor bit av mitt hjärta lossnat och det går inte att reparera. Hålet är för stort för att kunna läkas. Och ändå är det jag som får fortsätta ta emot all smärta som jag inte förtjänar! Jag vill bara glömma! Jag vill inte påminnas jämt om det som varit.
Är inte livet ironiskt? Som om inte själva ögonblicket vore nog måste man hela tiden gå tillbaka till det i tankarna och för alltid känna att någon strör salt i såren.
Medan the bad guy bara kan gå därifrån utan att behöva ta konsekvenser eller någonsin titta tillbaka.

Kanske det som gör ont mest av allt...

Idag grät jag. Alldeles nyss. Jag behövde släppa ut alla mina känslor. Undvika att explodera och ta ut det på någon oskyldig människa istället. Ibland händer det. Det byggs sakta men säkrt upp inuti kroppen och sedan får jag ett utbrott. Det började med en dålig dag helt enkelt. Det lustiga var att man kunde se det på mig. Visst jag gjorde väl min ledsna kaninmin (eller snarare drogar/uttråkar minen) men att det var så uppenbart? DEssutom är jag väldigt beskyddande om mig själv. Jag vill inte att folk ska komma mig för nära. Tillitsproblem? JA. Jag som kom till skolan i hopp om att dagen skulle bli helt ok. Två första lektionerna gick helt förbi mig. Förutom att jag irriterade mig som sjutton på de tre bitcharna i våran klass. De sitter nämligen och sjunger falsk på sina jävla sånger och fnittrar och tror att ingen hör deras jävla viskarröster när typ varenda nerv i min kropp sa att jag ville ställa mig upp, skrika halsen av mig på dem och storma ut från klassrummet. Hur fan ska man kunna få lugn och ro när man hela tiden hör tre störda kycklingar bakom en - tjatter tjatter tjatter! Jag HATAR dem! Men kan jag säga det till de? Självklart inte, för vad skulle det göra? INGENTING! Förmodligen skulle jag bara få ännu mer skit och ingen jävla lärare i hela skolan fattar eller bryr sig tillräckligt för att skälla ut de riktigt bajsmycket!

Jag tror faktiskt att det jag verkligen störde mig på var de två sista lektionerna - geografi och matte som jag aldrig har lyckats särskilt bra med. Jag ville bara komma hem och och bli bortskämd med godis och massvis med tröst. Man får ju aldrig någon satans hjälp av dessa bajslärare.

Och nu är jag då hemma, för några timmar till innan nästa dag börjar och jag måste dra mig själv till helvetet igen för att återuppleva samma jävla ämnen om och om och om och om igen! Nu märker jag hur spårat det blev i detta inlägg men det är bara bra så jag kan lugna ner mig snart.
Men istället för att chilla som jag gjorde den gamla goda tiden måste jag göra några fucking övningar för att försöka fixa mitt jävla ben som är helt fucked up pågrund av en skada och några idiotläkare som inte visste vad de gjorde. och jag har en stark känsla att det ändå inte kommer att funka eftersom det tydligen är något mer fel än bara klen muskelmassa i mitt jävla ben. FAN FAN FAN FAN FAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAN!
helvetes jävla piss!

nu ska jag göra tyska läxan

Jag antar att det funkar. Att inte vara bekymrad ;) Because i äm happy happy happy happy :D:D Whohoo! I don't know why and i don't know when, but the sun decides to shine on me this time. Jag kan inte vara lyckligare, eller kan jag? Hoppas det, jag vill verkligen fortsätta på denna stig. Allt (nästan) går så bra nuuuu.

Förutom att det är för jävla kallt ute! USCH, jag hatar denna årstid, fy fan. Har på mig mina vantar just nu och försöker skriva på tangenterna. Men tumme upp för alla mysiga kläder under dessa månader. dags att shoppis efter massa strumpisar :D fina mörka färger ska det va!

funderar mer och mer att färga håret mörkare men när ska jag våga. det var längesen senaste gången...