Hej min kära blogg! Det var ett tag sedan ;)

Jag konstaterar att det fortfarande är vinter och fryser lite inombords, men det är ingenting uppemot kylan jag kände idag, när jag satt och vänta på bussen. Mina ben domnade lite tror jag och fingrarna tappade också känseln när jag tog en promenad idag efter skolan ner till ICA. Jag har bestämt mig för att försöka vara nyttig, eller iaf göra mig lite fri från skuldkänslorna jag har om jag inte tränar bort all socker jag har pressat i mig. Det är jobbigt, faktiskt. Men har man väl börjat tänka att magen tycks svälla för varje pytteliten tugga man tar, så kan man inte sluta. Jag har en stark vilja och har nog lite vett i min skalle kvar för att inte falla ner i anorexi-träsket, men lite då och då drar jag upp tröjan och ser ner på magen: "Har den inte blivit lite mindre? Eller är det bara som jag önskar?" Sedan drar jag in magen för att betrakta den som jag skulle vilja ha den, för att sedan slappna av och bevittna magen som återgår till sin vanliga degiga form.

Jag förstår egentligen inte. Hur kan man förlora kontroll över sitt ätande på typ ingen tid alls?
Förut tränade jag iofs badminton, innan mitt knä sabbades. Och det var innan jag blev deprimerad och började tröstäta ganska mycket. Men nu när man ändå vill ändra på sina vanor (och tro mig, det vill jag verkligen) så verkar det vara allt försent...
Jag klarar inte av att inte äta. I skolan går det an, då är jag ju tvungen att vara utan mat förutom på lunchen. Men hemma dras jag bara till kylskåpet hela tiden! En trösterik tanke är iaf att jag (nästan) alltid försöker att välja något nyttigt och hälsosamt att stoppa i munnen. En frukt eller två. Men man tröttnar ju så snabbt på det. Det blir så tråkigt att bara äta äpple efter äpple efter äpple...
Det som verkligen stör mig är att det ju finns så mycket goda saker hemma, eftersom pappa och mamma ständigt insisterar på att köpa hem äckligt onyttiga men ack så underbart goda saker. Och mamma kan inte sluta baka. Varenda gång vi har besök bakar hon nånting! Senaste gången var det en äppelkaka. Hon hade också tänkt bjuda på en sockerkaka men den misslyckades ...(!!) Tänk, det var svårt nog för mig att hålla mig ifrån äppelkakan. Vad hade då inte hänt med ännu en kaka i huset?
Sedan kom min moster med en kladdkaka och då kunde jag inte hålla mig. Den var iofs liten, men det spelar ingen roll. Kalorier som kalorier lixom. Det är dåligt hur som helst! Självklart har jag nu ätit halva kladdkakan, fast inte på en gång, men ändå...
ARGGHH! ÅHHH! Det är väl lätt att skylla på sina päron men jag anser att de har en stor del i hela min hysteri med mat. Om mamma bara kunde sluta baka och pappa bara kunde inse att jag inte längre är något barn som skiter i vad jag stoppar i mig. Jag är en ung kvinna och har jättelätt för att gå upp i vikt tydligen och jag BRYR MIG! Bara för att inte jag är ngn 50 årig gubbe som inte längre behöver oroa sig för sitt utseende och bara kan njuta av all mat som finns.
Ingen kille kommer ju vilja ha mig om jag förvandlas till en flodhäst vid 25 års ålder. Jag är som en mycket känslig våg och minsta lilla sak kan få mig att välta...

Oops känner att inlägget spårade lite i slutet där. haha. Hade egentligen ingen tanke på att skriva allt det här men det bara kom när jag skulle berätta om att jag varit nere på ICA och köpt hem ingredienser till smoothies och nyttig müsli...

blablablablabla...usch vad jag är matfixerad. I don't like it...