En liten fisk i ett stort hav

Jag är redo att hoppa i säng och läsa lite i min nya bok Julia som jag har fastnat för. Ibland blir jag lite orolig när andra människor själva väljer ut böcker som en present till mig (ilandsproblem hej hej) men jag blev glatt överraskad eftersom den senaste är en annorlunda, kulturell blandning av spänning och humor, plus romantik.
Ärligt talat har jag tröttnat ganska mycket på chic lit-romaner som egentligen inte ger något annat än frustration eftersom dem är så himla simpla och förutsägbara (inte alla, men vissa).
Sure, de kan väl funka under sommaren då man endast kräver lite slöläsning mellan sina inplanerade soltimmar. För mig spelar det ingen större roll vad jag läser då, eftersom det inte är huvudsysslan så att säga.
Men jag älskar verkligen (samtidigt som jag hatar) en bok som kan få mig att förlora sinnet av tid och rum totalt. En bok så fängslande att jag inte bara kan lägga mig ifrån den, fastän jag måste.
En sådan bok förtjänar verkligen sin trofasta plats på min hylla, och jag har ju en hel del favoriter där som faktiskt måste kämpa för att få hålla sig kvar. Snart måste jag väl rensa igen, antar jag.

Men innan jag kan tänka på sånt, är det viktigt att mitt jobbsökande kommer igång på allvar. Jag har ju en säker dröm inför framtiden. Något som jag tror kan hålla min ombytliga personlighet intresserad ett bra tag. Men tills dess behöver jag endast ett ströjobb som kan förse mig med pengar! Lite vuxen erfarenhet skulle inte heller vara så dumt. Jag vill kunna stå på mina egna ben. Jag vet att jag kan, men ibland tröttnar jag så himla snabbt på något. Och ansträngning av denna sort är inte direkt något jag förknippar med glädje, så därför är det så enkelt för mig att bara stänga ner den hjärnkapaciteten och slänga mig framför teven istället...
Varför ska det vara så pass svårt? Vad ska jag göra för att hålla mig motiverad? Vad ska jag göra för att slippa känna mig som den där lilla hjälplösa fisken i det stora motsträviga havet.
Fan, om Nemos pappa kan trotsa hajar för att hitta sin son borde väl jag kunna byta ut det trygga hemmets lätta vardag mot en vinnarkänsla byggt av stolthet och uthållighet.

Imorgon är en ny dag, som de säger.
- Lite så här känner jag mig.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0