Nothing to do but talk

Rutiner. We can't live without them. Det är typ mitt senaste påfund och inte direkt något nytt för andra människor. Men det blir med ens ganska tydligt hur sant det är när man tvingas in i en vardag utan plikter och bestämda klockslag. Timmarna flyter in i varandra och hela kroppen drabbas. Fysiken och psyket. Bara negativt.
Nu är det slut på det. UPP kl 9 varje morgon, äta lätt frukost, typ läsa tidning eller whatever. Tvätta sig, borsta tänder, kläder och iväg på promenad. Somna innan elva typ.
Jag hoppas att det ska väcka lite liv i mig, skapa en ny mening som hyllning till att jag faktiskt andas. Inspirera till vettiga aktiviteter osv.osv.
Usch, det känns så jäkla klyschigt, men viktigt att inte bli nedstämd av nedstämdheter under denna tid. Måste bli pigg och taggad på nästa års potentiella pluggvardag. Gäller att komma in i gängorna, eller vad man nu säger.
 
Sedan har jag såklart inte följt upp min stackars bakplanering, men what to do lixom när man inte ens har några slantar för att köpa sig mjöl, ägg och mjölk.
Känns inte som världens nyttigaste tidsfördriv heller. Speciellt eftersom friskiskortet löpte ut för några veckor sedan = ingen annan träning förutom dagliga promenader. Känns alldeles för sorgligt att grensla vår gamla spinningcykel här hemma. Alldeles för sorgligt och patetiskt.
 
Hmm, visst på lite dåligt humör. Var nog inte meningen, men säkert bara bra att släppa ut lite emotions. Inför den enda som finns här och "lyssnar", bloggen.
 
Tack för mig.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0