Två sidor av historien

Igår kände jag mig lycklig. Och det känns nästan ännu bättre idag, när jag faktiskt kan bekräfta det med ord.
Det kan tyckas löjligt, men det är inte ofta jag kan skryta med de orden. Så därför känns de extra betydelsefulla när jag väl gör det.

Nu är det dock söndag. Och kväll. Vilket innebär att jag kan konstatera min ångest som sakta men säkert dykt upp till ytan under dagens lopp. Jag borde ju ha gjort alla de där irriterande skolsakerna (som - surprise surprise - bara blivit ännu jobbigare nu när jag har försummat dem) inför skolan imorgon. Varför ska jag jämt skjuta upp på läxor och inlämningar? Varför är jag aldrig ute i god tid?! Jag blir så frustrerad på mitt eget omdöme. Inget att lita på. Rummet ser ut som en djungel dessutom. Jag HATAR att städa. Det är det värsta jag vet. Värre än att göra skolarbete, vilket säger en hel del.

En svenska artikel ska in på tisdag. En fullständig, professionell, innehållsrik, strukturerad och intressant artikel om ätstörningar ska in om två dagar...
... Jag började på den idag. Vilken skam!! Och jag menar inte ens "börjat skriva den idag". För det kan man inte göra förrän det oändliga förarbetet är klart. Vilket det inte är. Så ja.

Det kommer att bli två stressiga dagar att se fram emot. Fyllda av skuldkänslor och ångest.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0