Typiskt. Här har jag äntligen gått och köpt en hårfärg i en butik och seriöst varit på väg att förändra utseendet, har varit riktigt taggad. Så frågar jag för säkerhets skull en frisör ifall färgen kommer leva upp till mina förväntningar och får svaret nej. Jag borde ha köpt en annan färg. Det svider mer än det borde göra antagligen, men jag är så sjukt fattig just nu att jag räknar varenda peng (förutom när jag gör mig av med dem). Jag som är så himla eftertänksam innan jag köper något viktigt, impulsköper aldrig utan går tillbaka till butiken ett par gånger till för att fundera över saken. Det blir tydligen ändå fel. Och det känns inte heller helt ok att använda färgen jag köpte nu när jag har fått veta det jag inte ville veta. Kinkig, vill liksom inte gå omkring och känna mig ännu mer awkward än jag brukar och veta att jag har mig själv att skylla.

Så närihelvete ska man få catch a break?

Det kommer säkert bli en hel del såna här betydelselösa inlägg utan ett meningsfullt innehåll, men det är sånt som händer när dagarna går och inget stort och härligt fyller dem. Känns så sjukt deprimerande, fastän jag mår ganska bra och har så stor vilja att göra saker med mitt liv så händer inget.

 

- Detta var tanken. och förhoppningsvis verkligheten.