Den är ändå ganska mysig den där snön. Haha, nu är jag där igen med min ambivalenta personlighet (hänvisar till mitt förra inlägg). Så vit och drömsk. Så oskyldig och hoppfull. Ja visst ska vi allt ha snö en gång om året i alla fall!

 

Igår kväll var jag riktigt pepp på HPPT - harry potter på teve. Först satt jag en timme med morsan o farsan och såg Stjärnorna på slottet. Det är ganska kul det med, men en slags uppvärmning för vad som komma skall. Jag fick dock sitta själv och glo på dödsrelikerna haha. Konstigt nog förstår sig föräldrar sällan på potterfenomenet och dess magiska dragningskraft. Det är ju vi 90-talister som har växt upp med sju böcker och (åtta) filmer i följd så jag antar att det bara är vår gemensamma lilla skatt.

Aldrig kommer en att glömma den där förväntan inför att börja på nästa bok i serien eller det oupphörliga snacket en förde i skolan om alla möjliga detaljer från den senaste filmen. Ruset som kom av att logga in på hogwarts.nu varenda dag när en kom hem. Eller likväl alla knäppa liknelser en på automatik kunde dra till vad som helst i HP och ingen ryggade bort - det var så naturligt - alla hakade genast på med sina egna referenser (och gör det än idag utan konstigheter).

 

Hur en för ett par år sedan blev så ängslig över att sagan tog slut. Vad tomt allt kändes. Men vilken resa en fick uppleva trots allt. Det känns stort att vara medlem i en sådan exklusiv gemenskap, de utvalda.