En löftesrik barndom

Vädret idag förefaller sig väldigt nostalgiskt. Jag ser ut genom fönstret och fylls av något slags bekant minne som jag inte riktigt kan placera i kronologin. Just den här typen av septembersceanario kanske sticker ut eftersom det känns som ganska längesen vi senaste gången hade det så fint och soligt en tidig höst. Och just därför etsar den sig fast mer och ger större impact än vad de mer förutsägbara höstdagarna normalt sätt gör.
Ändå är den soliga varianten så pass sällsynt att jag inte kommer ihåg mer av den än att det var en ovanlig företeelse, som tycks upprepa sig idag.
 
Det kanske bara påminner mig om de första skoldagarna jag brukade ha framtills nu. Jag befinner mig i en annan situation nu fastän jag fortfarande utbildar mig på en skola. Det är ingen större skillnad egentligen. Jag är nog inte mer ensam, för det brukade jag alltid vara till en viss grad.
 
Jag tänker njuta av nostalgin. Den är god och kanske lite farligt lockande som ett skogsväsen. Men för tillfället är det lugnande och gör mig varm om hjärtat. Jag inser att jag inte alls bara har haft ett jobbigt förflutet. En stor del av tiden växte jag upp glad och pigg på världen - och jag ska se till att förbli sådan även som vuxen.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0