Idag har jag verkligen varit en duktig flicka. Inte bara har jag varit på en härlig cykelrunda! Jag såg även till att blanda nytta med nöje och delade ut mitt CV till två ICA butiker under färden :) Nu är det bara att vänta och se om det ger resultat.

NI förstår, jag har varit riktigt nere på grund av den här jobbsituationen. Och det hjälper inte direkt när man får höra från hela familjen hur kass ens ansökan ser ut (innehållsmässigt och design, alltså hela skiten).

Förlåt mig för att jag har ett visst sätt att uttrycka mig med ord. Jag har faktiskt läst att man ska skriva på sitt eget personliga sätt, så vad vill de att jag ska göra om präktiga och högtidliga förmuleringar är min karaktäristiska stil? Det kan väl inte jag hjälpa. Ska jag ändra hela mitt sätt att vara för en ansökan är det som att förneka (främst för mig själv) den jag är. Och det har jag ingen lust att göra. Jag vill inte hålla mitt riktiga jag i bakgrunden längre än vad jag redan har gjort.

Då, när jag uppfattades som en osynlig och osympatisk människa var det delvis mitt eget fel. Det var inte riktigt min avsikt men ändå blev det så, eftersom att jag omedvetet valde att förvandla mig själv till någon som jag trodde att andra såg mig som.

 

Men nu ska vi inte byta spår här, det tar alldeles för lång tid. Kort och gott blev jag kritiserad för mitt sätt att skriva ett CV och personligt brev. Det hade kanske varit lugnt om jag hade fått en enda liten komplimang för det jag faktiskt hade åstadkommit på så lång tid. När jag säger kritik menar jag alltså KRITIK. Utan något ödmjukt "konstruktivt" framför. I min familj har man tydligen inte kommit särskilt långt i konsten att tala...

I alla fall. Sedan kändes det inte heller bättre av att bli anklagad för mina utfyllnadsord. Vad fan kan man förvänta sig av någon helt utan erfarenhet då? Är det bättre att ljuga istället? Det är väl självklart att jag måste försköna mina meningar om jag egentligen inte har något vettigt att framföra till min arbetsgivare.

 

Sådär. Nu är jag klar med den saken. Får väl hoppas att redigeringen av min ansökan var någorlunda hjälpsam och värt besväret. Jag är ju inte van vid att få en massa sparkar i baken utan att man först smörjer den med vaselin, om ni förstår vad jag menar. Men nu kanske jag har fått smaka på den hårda verkligheten - att det är ännu mer omöjligt än jag trott att få ett jobb i dagens samhälle.

Nä. Mitt hopp ligger nu helt och hållet hos ICA.... och Max.

Jaja. De gör åtminstone de bästa hamburgarna bland snabbmatskedjorna. Alla vet ju att BK och donken bara har skit i sin mat.

 

- Inom kort?