Känner att jag behöver skriva av mig lite...
Det är ju fars dag idag, det har väl ingen lyckats undgå. Och min familj, som är den mest konservativa på hela jordklotet (de skulle självklart förneka detta) har aldrig kunnat göra saker annorlunda än vad traditionen säger. Därför upplever jag att jag knappt får något utrymme att andas när min kära mor kräver att jag genast grattar min stackars fader, fast de mycket väl vet om att jag alltid velat göra saker på mitt sätt och att det inte direkt hjälper att de ger mig skuldkänslor eller säger åt mig vad jag ska göra - alla bra föräldrar vet ju att det bara ger motsatt effekt på barnen!
Samtidigt har jag (som alltid) skolarbete upp till axlarna, så att jag nästan drunknar i dem, MEN jag tar mig ändå tid att göra ett fint kort och gå ner till ica och köpa en bit choklad (observera som sagt att jag själv gjorde kortet och att jag själv gick ner till ica - de andra köper alltid kort och tar bussen: Vem är det då som är lat och oengagerad?)
Dessa fina presenterska jag ge till pappa vid middagen. Det är så jag föredrar att göra saker, eftersom jag inte är särskilt pigg på att vara glad och konversera kl 8 en helgmorgon.
Och ändå räcker inte detta. Jag förväntas göra allting på deras sätt, fastän det inte är ofta som dem hjälper mig på rätt sätt när jag ber om det!

ARGHHH!! Nu sitter dem där nere och är alla sura på mig... Varför ska dem alltid göra så stor grejj av det hela?!!??!?!

Nu har jag slösat min extremt dyrbara tid på att skriva blogginlägg istället för att arbeta, hoppas de är jävligt nöjda nu..