...

Det är få saker som gör mig så irriterad som när personer omkring mig får mig att känna mig så missförstådd och inte ens vill försöka förstå mig på rätt sätt. Varför skulle inte jag förtjäna att bli accepterad som den jag är eller bli respekterad för det jag väljer att göra. Varför?
För att DU inte kan begripa dig på saker som för dig är obekanta? För att DU blir rädd av att andra människor inte vill rätta sig efter dina principer? För att detta får DIG att inse allt som står bortom DIN kontroll?
Jaha. Vad tråkigt då. Men förlåt mig för att jag inte tänker låta mig själv styras som en av dina dockor, bara för att det får dig att må bättre. Har du problem, ta för fan tag i dem! Var inte så jävla feg att du låter det gå ut över andra!
Du kan inte låtsas att du tycker om mig en sekund, bara för att klaga på allt jag gör den nästa. Så fegt och falskt. Du säger inte ens något. Det räcker med dina jävla suckar och sättet du stirrar på mig för att få mig att känna mig totalt misslyckad och värdelös. Du fattar inte ens hur ont det gör! Du fattar inte hur det påverkar mig. Varje gång du gör det klart för mig vad DU anser om de "dåliga" val jag gör. Varför ska jag bry mig ett skit? Det är så jävla ruttet! Men det värsta är att det faktiskt får mig att misstro mig själv. Fyfan... Du har ingen som helst jävla rätt att trycka ner mig! Särskilt när du är så långt ifrån det går att nånsin bli perfekt.

Du är så full av skit att det inte går att lita på dig. Jag vet inte ens om jag vill längre. Om jag vill ha något med dig att göra, när du så uppenbarligen inte tål andra som inte är som du. Jag skulle inte kunna ens om jag försökte. Det strider emot min natur. Varför kan du inte förstå det?! Fan, jag blir ju utmattad bara av att skriva ett inlägg om dig. Det är knappt jag klarar av det. För många känslor som sliter och drar. Som kämpar sig fram genom skrivandet. Det blir bara stopp. Det går inte att bilda en enda vettig mening utan att spotta ut sig en massa svordomar.
Det är ditt fel. Jag kan inte förklara de bättre. Det ligger alldeles för många känslor bakom dessa ord för att kunna träda fram så att det blir tydligt. Jag orkar inte. Vill inte ödsla min energi på dig. Men jag måste. Annars exploderar jag i tusen bitar.

Så det får räcka nu. Jag tryckte i mig två bullar tack vare dig och dina jävla åsikter. Två bullar som skulle radera blotta tanken av dig. Två bullar som egentligen inte skulle behövas. Inte konstigt att jag fortfarande känsloäter, när det ständigt cirkulerar massa skäl till det omkring mig. Din jävla skit.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0