Det känns avslappnande att skriva vad man vill utan att någon bryr sig. Men ibland önskar man ändå att någon gjorde det. Att någon alltid ser vad man skriver. Vem som helst. Den behöver inte skriva tillbaka, bara man vet att den personen ser. Att man når ut till någon. Att det man skriver har en extra innebörd. Det kan vara en ko som sitter läser. Det spelar ingen roll. Bara känslan att man delar med sig av sina tankar till någon helt främmande spelar roll.
Det känns tomt att bara skriva ut ord som försvinner. Som sugs upp av luften och försvinner ut i rymden. Som endast finns kvar i ens tankar.
Det känns ensamt efter ett tag. Så från och med nu tänker jag skriva till dig. Till dig och ingen annan. Allt som existerar här är jag, du och mina tankar som jag delar med mig av till dig.

---

Mitt hjärta är fångat av dig. Det tillhör dig. Mitt hjärta är din fånge.
Ända tills det släpps fri.