Det omedvetna

Jag hade tänkt att tvätta håret. Men självklart blev det inte så. Jag är så slö så ofta. Skjuter upp på allting tills det inte är någon idé att genomföra uppdragen. Idag hade jag TÄNKT dammsuga eftersom jag har varit borta från hemmet på tre veckor. Det är en lång fridfull tid för alla fina dammråttor att samlas och växa sig större. Men gjorde jag det? Icke sa nicke. Det svåra är att börja. Att ta tag i saken och sätta fart. Resten är lätt, resten går igång av sig självt. Så VARFÖR är det så jobbigt att resa sig och plocka fram dammsugarmunstycket. För att man har blivit så van vid det lätta? För att det är en irriterande röst i huvudet som protesterar? För att jag (åh hemska tanke) har blivit gammal?

Nä vet du vad? Jag tror faktiskt det är mer komplicerat än så. Något som verkar som det enklaste i världen är inte det. Visst, jag kanske hellre lyssnar på en röst i huvet eller är för lat för att göra det jag ska. Men svaret ligger snarare i det omedvetna än i det jag redan vet.
Och den sista frågan ska jag inte ens ta upp! (och ändå gör jag det) Kom igen! Jag är 16 år (oops, där avslöjade jag min ålder) och min MORMOR är mer pigg på att städa än jag. Det har INTE med ålder att göra.

Jag tror (såklart, eftersom jag aldrig vet) att saken i fråga har att göra med en brist i människans annars så felfria kropp. Observera att jag endast pratar om en del människor. Det är inte alla som har den bristen ;P
Det kanske är en slags sjukdom som gör att man inte kan styra över denna brist, men det är klart att man kan träna upp den. Frågan är om man kan börja?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0