Ödet - våra obetydliga val i livet
Tror du på "den rätta"? Då tror du nog med stor sannolikhet också på ödet. De hänger ihop lite. Båda är av samma slag - en slags drömsymbol. Men hur väljer man att tro på sådant? Är det något som kommer upp automatiskt. man växer upp till tonåring, man får upp intresse för livet och kärlek och allt annat spännande, man börjar tro på något. Men är Ödet verkligen som en religion som man kan hålla fast vid som ett livsval? Eller är det inte bara något som man väljer omedvetet? Man kanske inte förstår att man tror på ödet förrän det kommer till en, slumpmässigt.
Ja, det finns säkert tusen anledningar varför något som kallar sig öde finns. För min del räcker det med att säga att ödet endast existerar i våra tankar. Det är helt enkelt inget annat än något baserat på våra val som vi gör här i livet. Inget speciellt. med andra ord. Eftersom det är vi som bestämmer ödet genom de val vi gör, kan man inte säga att ödet är sällsynt. Det är bara någon som har bestämt att själva ordet ska betyda något mer än vad det är.
Ödet är byggt av impulser, spontana ageranden. Så låt oss säga om jag INTE hade valt att gå den vägen tillbaka från Ica. Då skulle jag inte ha träffat "den rätta". Det är sådana småsaker som vi inte tänker igenom. Men chansen att träffa på "ödet" igen är lika stor som risken att försova sig en seg måndagsmorgon. Det är lika lätt. Om du inte träffar "den rätta" kommer du säkerligen träffa på honom tio år senare och då heter han "den rätta 2" men det vet du ju inte om eftersom du aldrig mötte den första rätta.
Så hur långt kan vi komma i den här diskussionen? Jag skulle säga tillräckligt långt för att överträffa den globala upvärmningen. Den bara fortsätter, tar inte slut. Ödet är något som har funnits sedan forntiden. Frågan är om vi väljer att tro på det eller ej. Ett litet ord som betyder så mycket för några.
Själv betyder det inte mer än hundskit för mig, men man vet ju aldrig. En vacker dag kanske jag träffar den där mannen som får mig att slå knut på mig själv och totalt glömma allt som kom över mig i barndomen, allt som verkade så oviktigt.
Men det är något helt annat. Det, mina vänner, kallas för hjärntvättning.
Ja, det finns säkert tusen anledningar varför något som kallar sig öde finns. För min del räcker det med att säga att ödet endast existerar i våra tankar. Det är helt enkelt inget annat än något baserat på våra val som vi gör här i livet. Inget speciellt. med andra ord. Eftersom det är vi som bestämmer ödet genom de val vi gör, kan man inte säga att ödet är sällsynt. Det är bara någon som har bestämt att själva ordet ska betyda något mer än vad det är.
Ödet är byggt av impulser, spontana ageranden. Så låt oss säga om jag INTE hade valt att gå den vägen tillbaka från Ica. Då skulle jag inte ha träffat "den rätta". Det är sådana småsaker som vi inte tänker igenom. Men chansen att träffa på "ödet" igen är lika stor som risken att försova sig en seg måndagsmorgon. Det är lika lätt. Om du inte träffar "den rätta" kommer du säkerligen träffa på honom tio år senare och då heter han "den rätta 2" men det vet du ju inte om eftersom du aldrig mötte den första rätta.
Så hur långt kan vi komma i den här diskussionen? Jag skulle säga tillräckligt långt för att överträffa den globala upvärmningen. Den bara fortsätter, tar inte slut. Ödet är något som har funnits sedan forntiden. Frågan är om vi väljer att tro på det eller ej. Ett litet ord som betyder så mycket för några.
Själv betyder det inte mer än hundskit för mig, men man vet ju aldrig. En vacker dag kanske jag träffar den där mannen som får mig att slå knut på mig själv och totalt glömma allt som kom över mig i barndomen, allt som verkade så oviktigt.
Men det är något helt annat. Det, mina vänner, kallas för hjärntvättning.
Kommentarer
Trackback
