Det känns inte direkt som om jag ska ta det där steget in i första ring om bara en vecka! Det är ju helt osannolikt, eller hur? jag menar jag är ju bara en unge. En unge på 16 bast visserligen, men ändå! Varför kan jag inte få vänta några år först? Jag känner mig inte redo, men ändå kan jag inte vänta längre. Jag är så nyfiken och spänd på hur det ska bli. Tänka sig, en musikklass med MIG i. Ja, jag älskar ju verkligen att sjunga och nu kan jag göra det helt oskyldigt utan att någon kommer att skrika på mig att sluta :p Frågan är bara om jag vågar. Det är ju en sak att sitta i rummet och sjunga kareoke och en helt annat sak att göra det framför publik.
Iofs gjorde jag ju faktiskt det i Spanien alldeles nyligen. Duktig flicka kanske du tänker! Men saken är ju den att jag aldrig behövde träffa dessa människor igen när jag sjöng för dem. Det gjorde det lite enklare.

Idag har det regnat. Över mig, över stockholm och överallt. Tur att man har ett slitet litet paraply med sig då. Det blev ett köp iaf - en grå skinnpaj :) Jag vet att det normala är en svart sådan men om du skulle se mig i en svart paj skulle du nog förstå. Jag har aldrig passat särskilt bra i den färgen. Brukar försöka undvika den, men det finns tillfällen då svart passar bäst. Som på en begravning eller i detta fall på en skinnjacka. 

Hoppas jag kan behålla min fina jacka ändå. Jag vill ju inte att den rymmer ifrån mig.
Sorry, men nu ropar morsan för fucking hundrade gången som alltid att maten är klar, så see ya!
~~Secret Santa~~